kontainer

Klockan är 02.25.
Hela jävla världen är ett stort skämt.
Jag ligger med makalös ångest i vår säng och inser, för tusende gånge inom en väldigt kort tid, att jag har absolut ingen att prata med.
En gång.
jag är full.
för inte alltför länge sen hade jag människor jag kunde ringa om ångesten kröp alltför nära, som kunde skina, kunde lura bort allt som gjorde ont.
inte längre.
endast bekräftelse.